Om att hitta sin egen väg

Det kanske absolut viktigaste och även svåraste för att bli en duktig investerare och för den delen en bättre person är att upptäcka vilka vägar och metoder som fungerar för oss själva, oavsett hur alla andras mallar och regler ser ut. Det gäller att vara ödmjuk inför att det inte finns en gyllene väg som fungerar för alla, men det finns däremot sådant som fungerar för de flesta och kanske framförallt sådant som inte fungerar för någon alls. För att nå till den väg som är bäst för oss själva behöver vi därför även bli medvetna om de systematiska fel som vi alla gör vid olika typer av beslut. På så sätt kan vi både utnyttja dem hos andra (och exempelvis se när Mr Market reagerar irrationellt) men framförallt skapa vanor och beteenden som begränsar deras destruktiva kraft hos oss själva. Detta är ett ämne som det går att skriva uppsatser om och som kommer att återkomma i många inlägg framöver, men vill jag börja med att fokusera lite närmare på hur man hittar sin egen väg bland de metoder som faktiskt alla har potential att fungera.

Sedan jag själv började intressera mig för investeringar för ett par år sedan har jag nog provat på snart sagt alla de vanligare strategier jag stött på, vilket inte alls är en tokig väg att börja på när man har ett mindre kapital och en mer begränsad kunskap. Jag har därför varit utdelningsinvesterare, swing-trader, stock-picker, nyckeltalsinvesterare, läst analyser och rekommendationer, studerat balansräkningar och letat triggers. Som det kanske går att gissa sig till har inte detta hattande fram och tillbaka kommit med några direkta fantastiska resultat och det är faktiskt först nu som jag börjat landa i vilka metoder som faktiskt fungerar för min egen del. Inte bara utifrån vad som ger bäst avkastning totalt sett, det finns ju inte någon quick-fix eller enstaka metod som är överlägsen de andra, utan hur de olika varianterna fungerar beror på en hel mängd  faktorer såsom konjunktur, börsklimat, politisk stämning, ränteläge etc etc. För mig har det mest av allt handlat om att hitta de vägar som jag kan känna mig trygg med att hålla fast vid över tid, för det är ju faktiskt först över längre tidsperioder som det går att få riktigt fina resultat totalresultat med den snudd på magiska ränta-på-ränta-effekten.

Ta utdelningsinvestering som exempel, det som idag av många målas upp som den heliga graalen inom ekonomibloggosfären. Oavsett vad man tycker om just denna typ av investeringsmetod så är det ur ett strikt rationellt perspektiv inte den strategi som nödvändigtvis ger bäst totalavkastning, av skäl som är ganska lätta att förstå. Grovt förenklat så är det i princip bara vettigt för ett företag att dela ut stora delar av sina vinster till sina ägare om det inte går att få bättre avkastning på pengarna genom att investera dem i verksamheten. Därför kommer det i regel inte att vara de snabbast växande företagen som hamnar högst upp på listan över högutdelare. Däremot är utdelningsinvestering för många en av de absolut kraftfullaste strategierna ur ett strikt psykologiskt perspektiv. Bilden av en pengamaskin som arbetar åt en dygnet runt och vars kassaflöde till att börja med i sig själv genererar ett nytt kassaflöde som sedan kan användas till att förverkliga diverse drömmar utan att röra av eller sälja något av grundinnehaven är en mycket stark motivator. Den kan också underlätta tåligheten för förluster genom att kassaflödena oftast behålls oförändrade och kursnedgångarna därmed i sin tur kan leda till vad som upplevs som bättre köptillfällen (detta är en förenklad bild, i själva verket kan utdelning både sänkas och ställas in helt). Notera att detta inte nödvändigtvis gör strategin bättre avkastningsmässigt, men min uppfattning är att många av dem som investerar enligt denna metodik blir mer benägna att upprätthålla strategin över en längre tid än många andra strategier. Så det är med detta i åtanke inte konstigt att metoden har fått sin självklara plats bland framförallt privatinvesterare.

Utdelningsinvestering - den heliga graalen?

Nu kanske inte utdelningsstrategi fungerar lika bra för just dig. Kanske är du inte tillräckligt för att intresserad av att analysera bolag för att känna dig bekväm med att veta vilka bolag som har en uthållig utdelning som kan växa på sikt. Eller så kanske du föredrar bolag som växer så kraftigt att de behöver sina vinstpengar till sin egen verksamhet där de ger riktigt hög avkastning. Det är också fullt möjligt (om än utifrån vår psykologi mindre troligt) att du är en sådan investerare som kan sitta lugnt i båten under 50%-iga börsras, trygg i förvissningen om att den strategi du valt, mekaniskt utvald utifrån väl kända nyckeltal överavkastar börsen trots att den förväntas ha en nedgång på 60% i riktigt dåliga tider.

Det går att dra liknande exempel från i princip valfri investeringsstrategi och de allra flesta av oss bör utifrån ett avkastningsmässigt perspektiv faktiskt överhuvudtaget inte alls ägna oss åt aktiv investering. Visst finns det en del strategier som är mer benägna att skapa beteenden som gör att de har större sannolikhet att fungera för de flesta och andra (typ investera allt i Eniro/Anoto/Fingerprint eller egentligen vilken enskild aktie som helst) som inte är bra för någon. Men när allting kommer till kritan så handlar att lyckas med investering till slut om hur just du fungerar och vad som får dig att klara av att vara uthållig över längre perioder.

Vilken strategi har du valt och hur lång tid har du lyckats hålla fast vid den?