Min investeringsfilosofi styrs av två ord

Jag har nu lite kort redogjort för alla de metoder och strategier som jag hoppat mellan i min korta karriär som investerare och även pratat lite grand om varför jag valt att spara en förhållandevis stor del av min inkomst. Men nu vill jag prata lite om den metod som jag till slut framförallt landat i för att förvalta mitt kapital och vars bakgrund går att sammanfatta i två ord:


Kognitiv bias


Kognitiv vadå sa du? Uttrycket i sig är en lite slö översättning från engelskan som inte säger särskilt mycket om man inte hört talas om fenomenet tidigare men faktum är att bakom dessa få ord döljer sig några av de absolut mest kraftfulla faktorer som finns för att förstå och dra fördel av mycket av det som händer i världen. Det förklarar så olika fenomen som varför så få människor klarar av att slå index, varför de flesta av oss är så otroligt ineffektiva i vår konsumtion och hur det kommer sig att många människor är mindre rädda för att köra bil än att flyga när det egentligen borde vara tvärtom. Samt förmodligen hela fenomenet Donald Trump.

Wikipedia beskriver kognitiva biases som "psykologiska mönster som kan få en människas subjektiva bild av omvärlden att avvika från verkligheten". Det syftar till de mentala genvägar som vi tar för att ta beslut i en mängd olika frågor som vi inte kan eller orkar lägga ned tillräckligt mycket energi för att göra en djupare analys. Ett typiskt exempel är inköp av lotter, ett i sig irrationellt beslut utifrån kostnad i förhållande till chansen att vinna där vi helt enkelt totalt missbedömer denna sannolikhet eftersom vi byter ut en avancerad räkneövning för att istället hämta exempel ur minnet på människor vi läst om vunnit storvinsten och bedömer sannolikheten utifrån hur lättillängliga dessa exempel är för oss.



Det går att skriva hela böcker om dessa genvägar (vilket naturligtvis redan gjorts, den kanske bästa är Daniel Kahnemans "Tänka snabbt och långsamt", måsteläsning för dig som vill förstå mer om människors tankemönster). De leder också till effekter på människors investeringsbeslut och kan därför nyttjas även på finansmarknader. Problemet som jag upptäckte för egen del när jag försökte dra nytta av dessa svagheter hos andra aktörer på marknaden var att jag själv olyckligtvis också är mänsklig och därmed uppvisar samma beteenden. Jag tenderar precis som alla andra att leta efter mönster i vad som i själva verket är slumpmässiga variationer, grämer mig mer över förluster än vad jag gläds över vinster och baserar ofta mina beslut på den information som jag lätt kan plocka fram ur minnet snarare än genom noggrant vägande av all tillgänglig information.

Så vad gör man då för att motverka dessa biases i sina investeringar? Att helt komma ifrån sina mentala begränsningar är inte möjligt, men den goda nyheten är att det genom insikt och utbildning ofta går att både identifiera och åtgärda en hel del av sina egna tillkortakommanden. Att läsa information om det bolag man vill investera i från både positivt och negativt inställda källor, sätta upp regler för när man är beredd att köpa eller sälja sina innehav och att kontinuerligt utvärdera sina egna beslut och beteenden är faktorer som alla leder till bättre resultat.

Även med ovanstående åtgärder är det det dock mycket svårt att skaffa sig ett övertag, till och med de flesta professionella förvaltare misslyckas ju med att slå index. Hör du till den lilla minoritet som har tillräckligt stort intresse för att läsa och lära dig allt om aktievärdering, följa bolagsnyheter, analysera branscher och framförallt hantera dina egna känslor när det börjar gå dåligt så finns det goda möjligheter att få överavkastning, de allra flesta av oss fungerar dock inte på detta sätt och bör därför inte överhuvudtaget investera aktivt, jag är själv inget undantag från detta.

Men om vi nu vet detta om det mänskliga psyket, borde det inte gå att hitta en metodik som utnyttjar alla andras biases utan att fatta den typ av aktiva beslut som aktiverar de egna mentala fällorna? I så fall skulle det ju också vara möjligt att slå index utan att behöva göra djupa analyser. Den metod som jag valt som min huvudsakliga inriktning för mina investeringar har i alla fall potential att uppnå detta: en mekanisk, kvantitativ investeringsstrategi. Detta innebär att man baserat på enbart olika nyckeltal, pristrender etc köper ett gäng aktier som man sedan behåller under en på förhand bestämd tidsperiod, oftast ett år för att sedan oavsett prisutveckling sälja av. Metoden handlar om att utnyttja de systematiska beteendemässiga snedvridningar som finns i allt mänskligt beteende och vars effekter visat sig robusta över långa tidsperioder. Det kanske mest kraftfulla marknadseffekt som kommer ur våra kognitiva biases är momentumeffekten. Denna har påvisats gång på gång på mängder av tillgångsslag och handlar helt enkelt om att det finns en inneboende tröghet i hur priset rör sig. Det innebär helt enkelt att priser som rört sig uppåt under sex eller tolv månader tenderar att fortsätta uppåt helt utan ny information, ett fenomen som bland annat beror på att människor ofta uppvisar flockbeteende och dessutom ofta bara tar hänsyn till sådan information som stöder den synpunkt som vi redan har, så kallad confirmation bias. Det finns mängder av andra kognitiva biases som också snedvrider vårt beteende och som gjort att exempelvis aktier som är illikvida eller lågt värderade i förhållande till sitt egna kapital, kassaflöde och vinst över tid gått mycket bättre än marknaden som helhet.

Momentumeffekten


MEN! Som jag skrev i ett föregående inlägg så finns det ingen helig graal när det kommer till investering. Även med ovanstående strategi är du exponerad för dina egna mentala begränsningar, exempelvis behöver man för att följa den mekaniska strategin ofta köpa aktier som man inte tror på, i mitt fall exempelvis SAS och Ericsson. Då är det väl bara att strunta i dessa? Nej, forskningen visar att avkastningen minskar om du börjar fatta aktiva beslut, de "dåliga" aktier som du väljer bort visar sig nämligen ofta vara de som ökar mest. Dessutom har strategierna ofta en svag koppling till hur marknaden som helhet går, vilket innebär att det kan förekomma långa perioder av underprestation, något som verkligen tär på psyket. Utöver detta är metoderna också baserade på historiska data och även om det är ett rimligt antagande att våra psykologiska tillkortakommanden inte förändras nämnvärt över tid så finns många exempel på hur marknaden över tid upptäcker och rättar till anomalier i prissättningen.

Även med hänsyn tagen till dessa baksidor så har jag själv märkt att jag har mycket lättare att hålla mig disciplinerad med denna metodik. Jag kan helt enkelt lättare acceptera perioder med förluster när jag vet att jag på lång sikt får överavkastning. Det minskar också mängden beslut som ska fattas kring när olika aktier ska köpas och säljas eftersom jag i de flesta fall bara ombalanserar portföljen utifrån aktuella nyckeltal en gång om året och då säljer av allt oavsett hur innehaven gått. Inga långa analyser av rapporter och bokslut, inget ensidigt fokus på utdelningar och inga svåra beslut kring när ett bolag som gått extremt bra eller dåligt ska säljas gör underverk för att motverka mina kognitiva biases.

Jag kommer att återkomma mer till de exakta metoder som jag valt baserat på denna strategi men är man nyfiken på hur det fungerar att tillämpa mekanisk, kvantitativ investering i praktiken så är Investerarfysikern och Quant Investing två av de absolut bästa ställena att börja på.

Hur förhåller du dig till dina och andras kognitiva biases i dina investeringar?



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Stenåldersmänniskor med smartphones

Varför är vi så dåliga på att spara och investera?

Om att hitta sin egen väg