Varför är vi så dåliga på att spara och investera?

“Jasså, du spelar på börsen? Jaha, själv nöjer jag mig med Stryktipset.”

Ett av de genomgående teman som återkommer på den här bloggen är motstånd och hur vi kan ta oss förbi de ofta onödiga hinder som både vi själva och andra sätter upp för oss. Och det råder ingen tvekan om att börsen är ett av de områden där människor i allmänhet har störst mentala spärrar, både som ett resultat av egna skygglappar och de budskap som vi matas med genom vår uppväxt.

Jag behöver i detta avseende inte gå längre än till mig själv. Man kan tycka att det med tanke på min egen utbildning och sparsamma natur är anmärkningsvärt att det tog mig så pass lång tid som det gjorde att hitta till börs- och investeringsvärlden. Herregud, jag läste ju till och med aktiekunskap på gymnasiet (utan att helt lyckas förstå hur börsen fungerade men med högsta betyg på kursen) och har en pappa som under min tonårstid ägnade en stund när han kom hem varje eftermiddag åt att titta på Text-TV:s börskurser. Så okej, med mina förutsättningar så var det väl faktiskt lite slött att inte sätta mig in i hur det fungerade redan tidigare. I mitt fall var berodde det nog mer att processen att spara ihop pengar alltid legat mig varmare om hjärtat, att investera på börsen kändes hela tiden som något som krävde mycket stor kunskap för att lyckas med. Och visst, eftersom min första aktieinvestering var i Ericsson runt millenieskiftet så hade viss kunskap nog inte skadat och lite bränd blev jag kanske. Att i princip alla andra var lika korkade vid tillfället var en klen tröst...

Men det är ändå något som gnager lite i mig när det kommer till den som jag uppfattar ganska utberedda inställningen till investeringar. Som att börsen är någonting som är lite fult och farligt. Som att det skulle vara mer spekulativt att investera i aktier, eller fonder som ju är det bättre alternativet för de allra flesta, än att köpa trisslotter. Min tes är att det är en inställning som har sin grund från tre olika håll som alla gör mig riktigt irriterad.

För det första är det skolan och dess miserabla oförmåga att lära ut ens basal privatekonomi, än mindre hur börsen fungerar. Tack så mycket för att jag gick ut högstadiet med djupgående kunskaper kring kolväten och hur man gör någorlunda hållfasta broar av glasspinnar (det var i och för sig rätt kul) men helt utan insikt i hur något så grundläggande som vad en aktie är. Effekten av detta haveri är att vi har hela generationer av ekonomiska analfabeter som i bästa fall skojar om att det är lite månad kvar i slutet av lönen och lånar pengar av sina föräldrar för att täcka upp och i de värsta fallen sitter djupt nere i låneträsket.

Så vart har de pengar som vi trots allt lyckats spara ihop tagit vägen? Jo, de förvaltas ju av bankerna, sittande på konton utan ränta eller i blandfonder med avkastning på några procent som nästan helt äts upp av avgifter, varmt rekommenderade av bankens “rådgivare”. För att inte tala om de “aktiva” fonder som följt index till en upp till tio gånger högre avgift än passiva fonder. Men bankaktierna har ju i alla fall gått bra...

Men tack och lov då för den svenska modellen med staten och fackföreningarna som tar hand om oss och ger oss goda råd! Eller? Nja, inte riktigt. Facken, som ska stå på arbetstagarnas sida, har själva gigantiska belopp investerade i aktier medan både stat och fack i opinionen bara pratar om hur viktigt det är att hushållen fortsätter konsumera för att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Lägg ovanpå detta en 30% skatt på sparande och 30% rabatt på lån så klarnar bilden kring den offentliga maktens syn på sparande. Jag menar nu inte att det är statens uppgift att styra hur individer sköter sin ekonomi. Men om politiker från alla håll ska envisas med att uppmuntra till ökad konsumtion samtidigt som de pratar om behovet av drastiskt ökad pensionsålder så vore det kanske smakfullt att också kommunicera behovet att spara och ta ansvar för sin egen framtida frihet från yrkesarbetet. Oavsett om detta nu uppnås vid 60 eller 75 års ålder. Annars är det ingenting annat än ett stort hyckleri.

Effekterna av ovanstående talar ju också sitt tydliga språk. Så sent som för tio år sedan hade 8 av 10 svenskar dåliga kunskaper i köp och försäljning av aktier och mer än hälften av svenskarna dåliga kunskaper kring hur man köper och säljer aktiefonder! Visserligen har nätmäklarna revolutionerat dessa siffror på senare år, men den usla förkunskapen har knappast underlättat goda investeringsbeslut, något det finns gott om bevis på. Är du det minsta tveksam räcker det att gå in på valfritt börsforum... Utöver det så finns även forskning som visar att småsparare i hög utsträckning köper förhoppningsbolag som aldrig gjort vinst, säljer när det är billigt och köper när det är dyrt. Inte så konstigt kanske när det enda man fått med sig från sin uppväxt om börsen är att det är som att köpa lotter...

Vad tycker du, har skola, banker och stat ett ansvar för sättet vi sparar och investerar? Eller är det helt och hållet upp till varje individ att stå emot de budskap vi matas med?