Stenåldersmänniskor med smartphones
Som knappt 30-åring så är det lite från dag till dag gammal jag känner mig. Vuxen är jag ju definitivt och eftersom jag fallit för åldersstrecket för såväl SAS och SJ:s ungdomsbiljetter som medlemsskap i Unga Aktiesparare så får väl prefixet "ung" en gång för alla anses ha fallit bort. Dagar då det likt häromveckan briserar nyheter som att Nokia 3310 ska släppas i en ny version är det i alla fall ingen som helst tvekan om att mycket hänt sedan vi spelade Snake på lektionerna och skickade roliga lågupplösta animationer till varandra i sms-form. Men det blir också så uppenbart hur mycket livet och världen förändrats bara sedan jag köpte min första smartphone för bara sex år sedan. Och hur just det inköpet för alltid förändrade mitt liv...
Till stor del är det såklart helt fantastiskt att det nu går att få tillgång till i princip obegränsad information och underhållning vart man än befinner sig. Men jag har tyvärr efter hand allt mer kommit att inse att jag inte riktigt klarar av att hantera detta flöde och jag har ofta kommit på mig själv med att genuint sakna att bara få ha lite tråkigt ibland. Jag finner det dock otroligt svårt att stå emot alla nya tweets, notifikationer och annat som pockar på min uppmärksamhet med löften om ständiga nya dopaminkickar.
Detta nådde för mig sin kulmen nu någon gång vid årsskifet då jag gjorde en rejäl genomlysning av mitt liv och beteende, En viktig insikt som kom ur dessa reflektioner var att jag sedan studietiden som avslutades för flera år sedan nästan aldrig tagit mig tid att sitta ned i lugn och ro och faktiskt reflektera över vare sig vad jag lärt mig eller vad jag vill åstadkomma. Till saken hör också att jag likt många andra har ett jobb som är otroligt fragmentiserat med många avbrott och där jag för det mesta inte alls har tid eller ro att reflektera och planera på längre sikt. Detsamma gällde dock även privat när jag skulle läsa en bok eller försöka skriva någonting, det fanns helt enkelt inte längre tålamod att sitta ned och verkligen fördjupa sig, oavsett hur dagsplaneringen i övrigt såg ut. Inte helt oväntat har denna livsstil gjort mig väldigt trött och det har mer varit regel än undantag att jag kraschat i soffan på både kvällar och helger, oförmögen att göra annat än att titta på TV-serier eller scrolla på telefonen.
Det jag skriver om ovan är faktiskt en av de största anledningarna till att jag startat denna blogg, jag när helt enkelt en längtan efter att tänka mina tankar fullt ut igen och att så långt som möjligt göra en sak åt gången. Nu beror självklart inte alla mina tillkortakommanden på detta område enbart på min smartphone och långt ifrån alla blir lika påverkade som jag nu inser att jag blivit. Men det är ju inte heller någon hemlighet att telefonerna på många sätt ändrat vår livsstil drastiskt. Genomsnittspersonen har uppe sin telefon 300 ggr per dag, i de yngre generationerna ännu mer än så. Våra genomsnittliga "attention spans" har sedan år 2000 minskat från 12 till 8 sekunder, vilket är kortare än en guldfisk. Det går alltså i princip inte ens längre att föra ett vanligt samtal med någon utan att blicken börjar flacka och koncentrationen riktas mot nästa stimuli. Att våra hjärnor som utvecklades för ett liv på savannen inte riktigt hänger med i det moderna samhällets konstanta brus är inte någon nyhet, men vad händer egentligen när detta brus bara tycks tillta i styrka?
Detta vet jag inte svaret på (men lär få skäl att återkomma till diskussionen), men så som trenden ser ut så kommer vi helt säkert att fortsätta spendera stora delar av livet med huvudet begravt i telefonerna. För min egen del så kommer jag dock att, även om jag vare sig vill eller kan koppla bort helt, kliva av den eviga informationsloopen, med förhoppningen att bli mer harmonisk, fatta bättre beslut och att återupptäcka värdet i att reflektera, diskutera och tänka istället för att bara huvudlöst konsumera.
Hur är ditt förhållande till din smartphone, hur påverkar den dig och ditt beslutsfattande?
Till stor del är det såklart helt fantastiskt att det nu går att få tillgång till i princip obegränsad information och underhållning vart man än befinner sig. Men jag har tyvärr efter hand allt mer kommit att inse att jag inte riktigt klarar av att hantera detta flöde och jag har ofta kommit på mig själv med att genuint sakna att bara få ha lite tråkigt ibland. Jag finner det dock otroligt svårt att stå emot alla nya tweets, notifikationer och annat som pockar på min uppmärksamhet med löften om ständiga nya dopaminkickar.
Detta nådde för mig sin kulmen nu någon gång vid årsskifet då jag gjorde en rejäl genomlysning av mitt liv och beteende, En viktig insikt som kom ur dessa reflektioner var att jag sedan studietiden som avslutades för flera år sedan nästan aldrig tagit mig tid att sitta ned i lugn och ro och faktiskt reflektera över vare sig vad jag lärt mig eller vad jag vill åstadkomma. Till saken hör också att jag likt många andra har ett jobb som är otroligt fragmentiserat med många avbrott och där jag för det mesta inte alls har tid eller ro att reflektera och planera på längre sikt. Detsamma gällde dock även privat när jag skulle läsa en bok eller försöka skriva någonting, det fanns helt enkelt inte längre tålamod att sitta ned och verkligen fördjupa sig, oavsett hur dagsplaneringen i övrigt såg ut. Inte helt oväntat har denna livsstil gjort mig väldigt trött och det har mer varit regel än undantag att jag kraschat i soffan på både kvällar och helger, oförmögen att göra annat än att titta på TV-serier eller scrolla på telefonen.
Det jag skriver om ovan är faktiskt en av de största anledningarna till att jag startat denna blogg, jag när helt enkelt en längtan efter att tänka mina tankar fullt ut igen och att så långt som möjligt göra en sak åt gången. Nu beror självklart inte alla mina tillkortakommanden på detta område enbart på min smartphone och långt ifrån alla blir lika påverkade som jag nu inser att jag blivit. Men det är ju inte heller någon hemlighet att telefonerna på många sätt ändrat vår livsstil drastiskt. Genomsnittspersonen har uppe sin telefon 300 ggr per dag, i de yngre generationerna ännu mer än så. Våra genomsnittliga "attention spans" har sedan år 2000 minskat från 12 till 8 sekunder, vilket är kortare än en guldfisk. Det går alltså i princip inte ens längre att föra ett vanligt samtal med någon utan att blicken börjar flacka och koncentrationen riktas mot nästa stimuli. Att våra hjärnor som utvecklades för ett liv på savannen inte riktigt hänger med i det moderna samhällets konstanta brus är inte någon nyhet, men vad händer egentligen när detta brus bara tycks tillta i styrka?
Detta vet jag inte svaret på (men lär få skäl att återkomma till diskussionen), men så som trenden ser ut så kommer vi helt säkert att fortsätta spendera stora delar av livet med huvudet begravt i telefonerna. För min egen del så kommer jag dock att, även om jag vare sig vill eller kan koppla bort helt, kliva av den eviga informationsloopen, med förhoppningen att bli mer harmonisk, fatta bättre beslut och att återupptäcka värdet i att reflektera, diskutera och tänka istället för att bara huvudlöst konsumera.
Hur är ditt förhållande till din smartphone, hur påverkar den dig och ditt beslutsfattande?
Kommentarer
Skicka en kommentar